Säsongssammanfattning 2011!
Igår spelades sista matchen av årets säsong i serien vi hatar att älska. AIK kryssade mot de redan guldklara Helsingborg och avrundade en riktigt bra säsong på ett bra sätt.
Efter fjolårets fullständigt miserabla säsong var många skeptiska inför 2011. AIK hade inte gjort någon nämnvärd förstärkning och jag var på förhand nöjd med en placering på övre halvan.
Efter försäsongen, som visserligen inte betyder något hade pessimismen minskat något och topp-5 kändes inte helt orimligt.
Efter fjolårets fullständigt miserabla säsong var många skeptiska inför 2011. AIK hade inte gjort någon nämnvärd förstärkning och jag var på förhand nöjd med en placering på övre halvan.
Efter försäsongen, som visserligen inte betyder något hade pessimismen minskat något och topp-5 kändes inte helt orimligt.
Efter fem matcher (Syrianska ej inräknat) hade AIK tagit elva poäng och låg i toppskiktet av tabellen och man hade på ett stundtals övertygande sätt slagit Göteborg, Mjällby och Örebro. Sistnämnda kanske inte var så övertygande, men tre poäng trots att man spelar dåligt är också övertygande på sitt sätt. AIK hade även spelat oavgjort borta mot Elfsborg vilket inte alls är särskilt enkelt.
De försiktiga tongångarna som fanns inför säsongen hade snabbt bytts ut mot den klassiska AIK-optimismen, av vissa kallad hybris.
AIK fortsatte övertyga, Teteh Bangura sprutade in mål och man höll tätt bakåt. Bortaspelet började tillslut klicka och det gick inte att förbise att AIK faktiskt var ett guldjagande lag, bara månader efter att man känt den där nervositeten som renderade i illamående inför och under varje match.
Men så hände det som så ofta hänt ett guldjagande AIK under sommarfönstret. Skyttekungen Teteh Bangura såldes för strax över 30 miljoner, och någon match senare var även det spelmässiga geniet Mohamed Bangura borta.
AIK hade visserligen kammat hem 50 miljoner på spelare man köpt in för två miljoner, men man hade i vanlig ordning "sålt guldet".
Återigen var folk skeptiska och nu gällde det att hålla Europaplatsen. Med facit i hand gick det betydligt mycket bättre än vad jag trott. De tio matcherna AIK spelade utan Mohamed och Teteh Bangura tog man 25 av 30 poäng.
En andraplats är riktigt bra jobbat med tanke på hur överlägsna Helsingborg faktiskt var i år. Vi blev dessutom rånade på tre poäng av SvFF.
Jag är alltså väldigt nöjd med årets säsong, men det finns ändå vissa saker som kunnat gjorts bättre.
* Bortaspelet i början av säsongen
De försiktiga tongångarna som fanns inför säsongen hade snabbt bytts ut mot den klassiska AIK-optimismen, av vissa kallad hybris.
AIK fortsatte övertyga, Teteh Bangura sprutade in mål och man höll tätt bakåt. Bortaspelet började tillslut klicka och det gick inte att förbise att AIK faktiskt var ett guldjagande lag, bara månader efter att man känt den där nervositeten som renderade i illamående inför och under varje match.
Men så hände det som så ofta hänt ett guldjagande AIK under sommarfönstret. Skyttekungen Teteh Bangura såldes för strax över 30 miljoner, och någon match senare var även det spelmässiga geniet Mohamed Bangura borta.
AIK hade visserligen kammat hem 50 miljoner på spelare man köpt in för två miljoner, men man hade i vanlig ordning "sålt guldet".
Återigen var folk skeptiska och nu gällde det att hålla Europaplatsen. Med facit i hand gick det betydligt mycket bättre än vad jag trott. De tio matcherna AIK spelade utan Mohamed och Teteh Bangura tog man 25 av 30 poäng.
En andraplats är riktigt bra jobbat med tanke på hur överlägsna Helsingborg faktiskt var i år. Vi blev dessutom rånade på tre poäng av SvFF.
Jag är alltså väldigt nöjd med årets säsong, men det finns ändå vissa saker som kunnat gjorts bättre.
* Bortaspelet i början av säsongen
I inledningen var AIK riktigt svaga borta och man tappade många viktiga poäng i dessa matcher.
* Resultaten i viktiga matcher
* Resultaten i viktiga matcher
Endast en poäng mot Djurgårn som var riktigt dåliga i år. Förlust mot Elfsborg hemma i en otroligt viktig match. Förlust borta mot Göteborg, också i en viktig match. AIK förtjänade helt enkelt inte att vinna guld, då ska man vinna de viktiga matcherna.
* Utvecklingskurvan hos vissa
* Utvecklingskurvan hos vissa
Gäller långt ifrån alla men främst Viktor Lundberg, Daniel Gustavsson och Admir Catovic förväntade jag mig mycket mer av. De två sistnämnda presterade väldigt bra under försäsongen och jag trodde på genombrott för samtliga.
Det känns snarare som att Lundberg gått bakåt i utveckligen, DG är för valpig och Catovic har varit bedrövlig.
**********
Det känns snarare som att Lundberg gått bakåt i utveckligen, DG är för valpig och Catovic har varit bedrövlig.
**********
Silver är verkligen inte fy skam.
Kommentarer
Trackback
