Förnedringen av dif lions del II.
God eftermiddag. Inte skrivit något efter förnedringen av Djurgårn igår, men nu är det verkligen dags.
Anledningen att jag inte skrivit förrens nu är helt enkelt att inläggen inte blir alltför bra när man är i extas.
Jag fick förhinder igår och kunde inte se matchen på plats tyvärr men fick i alla fall tag på en stream.
Jag var lite skeptisk inför matchen och känslorna sa att lillebror skulle vinna på både plan och läktaren, men fan så fel jag hade och ibland är det underbart att ha fel!
Tifona var det inget snack om, AIK dominerade fullständigt. Först såg det tomt ut med lite plast på sidorna, men när blinkbengalerna drog igång vill jag lova att det framkallade rysningar!
Det känns fel att sparka på någon som redan ligger, och är mindre än en själv. Men Dif, vilket tifo, hahaha plast, plast, plast toppat med en härlig särskrivning och ett fånigt supermanmärke med ett D i.
Sångmässigt inledde Dif lite starkare, men när spelet började gå AIKs väg så avtog sången från lillebror rejält. Alltid oavsett..?)
Oscar Ahlström gjorde 0-1, djurgårdsdödaren Johan Andersson utökade till 0-2 och AIK dominerade och hade ryckt upp sig rejält från den trevande inledningen.
Dif reducerade och jag började bli lite smått orolig, de var på gång och hade precis innan fått ett mål bortdömt för spark. (Solklart, apan som sparkade erkände själv att det var spark men kommentatorerna som var gårdare fortsatte tveka).
AIK utökade dock igen genom Stefan Johansson, men Dif kom kort därefter tillbaka och gjorde 2-3. Matchen levde igen, men det ville Djurgårdsmålvakten tillika smyggnagaren Mark Owuya ändra på.
Han stod för en enorm tabbe som Daniel Bång utnyttjade, pucken var i nät exakt innan perioden var slut, och domarna som tycktes vara på vår sida igår ringde för att kontrollera, men godkände sedan målet.
Nu kunde AIK slappna av och man spelade riktigt fin hockey, 2-5 kom som ett brev på posten, Oscar Ahlström tryckte dit den.
Vid det här laget hade aporna både slutat sjunga och gått hem till tonerna av "Ska ni gå hem nu!?".
AIK ligger nu på en sjätteplats i Elitserien (Dock bara en poäng ned till tian) och kommande matcher är livsviktiga för att vi ska nå slutspel. Därför är det sjukt viktigt att stötta krigarna på plats, de är dem så jävla värda efter att ha varit helt uträknade när säsongen började.
Biljetter hittar ni här.
Lite bilder och filmer från matchen:
Båda bilderna från Jojje
***
Ett inlägg om AIK fotbolls pissiga ekonomi kommer senare, har inte lust att tänka på eller skriva om skiten just nu bara...
Anledningen att jag inte skrivit förrens nu är helt enkelt att inläggen inte blir alltför bra när man är i extas.
Jag fick förhinder igår och kunde inte se matchen på plats tyvärr men fick i alla fall tag på en stream.
Jag var lite skeptisk inför matchen och känslorna sa att lillebror skulle vinna på både plan och läktaren, men fan så fel jag hade och ibland är det underbart att ha fel!
Tifona var det inget snack om, AIK dominerade fullständigt. Först såg det tomt ut med lite plast på sidorna, men när blinkbengalerna drog igång vill jag lova att det framkallade rysningar!
Det känns fel att sparka på någon som redan ligger, och är mindre än en själv. Men Dif, vilket tifo, hahaha plast, plast, plast toppat med en härlig särskrivning och ett fånigt supermanmärke med ett D i.
Sångmässigt inledde Dif lite starkare, men när spelet började gå AIKs väg så avtog sången från lillebror rejält. Alltid oavsett..?)
Oscar Ahlström gjorde 0-1, djurgårdsdödaren Johan Andersson utökade till 0-2 och AIK dominerade och hade ryckt upp sig rejält från den trevande inledningen.
Dif reducerade och jag började bli lite smått orolig, de var på gång och hade precis innan fått ett mål bortdömt för spark. (Solklart, apan som sparkade erkände själv att det var spark men kommentatorerna som var gårdare fortsatte tveka).
AIK utökade dock igen genom Stefan Johansson, men Dif kom kort därefter tillbaka och gjorde 2-3. Matchen levde igen, men det ville Djurgårdsmålvakten tillika smyggnagaren Mark Owuya ändra på.
Han stod för en enorm tabbe som Daniel Bång utnyttjade, pucken var i nät exakt innan perioden var slut, och domarna som tycktes vara på vår sida igår ringde för att kontrollera, men godkände sedan målet.
Nu kunde AIK slappna av och man spelade riktigt fin hockey, 2-5 kom som ett brev på posten, Oscar Ahlström tryckte dit den.
Vid det här laget hade aporna både slutat sjunga och gått hem till tonerna av "Ska ni gå hem nu!?".
AIK ligger nu på en sjätteplats i Elitserien (Dock bara en poäng ned till tian) och kommande matcher är livsviktiga för att vi ska nå slutspel. Därför är det sjukt viktigt att stötta krigarna på plats, de är dem så jävla värda efter att ha varit helt uträknade när säsongen började.
Biljetter hittar ni här.
Lite bilder och filmer från matchen:
Båda bilderna från Jojje
***
Ett inlägg om AIK fotbolls pissiga ekonomi kommer senare, har inte lust att tänka på eller skriva om skiten just nu bara...
Kommentarer
Postat av: cheap replica watches
The greatest significance is the ongoing fighting, and only a clear understanding of their own position in order to create higher value. Marx once said: Only human beings can not understand their own progress section. In the history of mankind is small, only creating added value to the river of life in this Road. Changes in life that we can not foresee, and life so little hope. Everything on their own, the only way to survive. Hope is on the front.
Trackback
